tisdag 31 januari 2012

Felicia Feldt och Svante Weyler på Bokens Afton

Felicia Feldt, dotter till Anna Wahlgren, har skrivit en bok om hur det var att växa upp med Supermamman, experten på barnuppfostran. En bok om fyllefester, övergrepp och en mamma som hade fullt upp med sitt eget och inte alltid lyckades ge barnen den trygghet som hon predikar i Barnaboken. En berättelse om rätten att vägra försonas. En skildring av en barndom och de spår den har satt i den vuxna kvinnan.

I dag är Felicia Feldt 44 år och har fyra barn, från tre olika relationer. Men hon har också en ny kärlek, står stadig efter att ha kommit ur den depression som blev en viktig del av skrivprocessen: Att inte känna att något finns. Att det inte längre har några nyanser. Inget sker. Inget är. Och då spelar det ju egentligen ingen roll.

Felicia kom som gäst på Bokens Afton den 1 februari, tillsammans med sin förläggare Svante Weyler, som ställde frågor och Felicia läste stycken ur sin bok och berättade om bakgrunden inför en andäktigt lyssnande publik. Hon berättade att boken var ett sätt för henne att rehabilitera sig själv. Det började med att hon behövde formulera allt som hänt under hennes uppväxt och se det nedskrivet. Efter en långvarig depression insåg Felicia att hon för försoningsprocessens fullbordan måste göra texten läsbar för andra – och publicera den. Det tog fem år av funderingar. 

Nu är boken ute och debatten som uppstått kring Felicias bok är intensiv. Kritiker menar att man inte kan berätta om något så privat. Borde hon inte prata med sin mamma istället? Reda ut sina trauman i uppväxten bakom stängda dörrar. Andra menar att det visar stort mod att avsäga sig sin mamma och offentligt berätta om verkligheten bakom den vackra fasaden. Men det är väl just så att genom att hålla fasaden så tillåts övergrepp att fortgå.

Se även Susanne Holmlunds artikel i Sundsvalls Tidning, med ett bildspel, klicka här.

Tack Felicia och Svante för ett tänkvärt och intressant författarmöte!

Felicia berättar sin historia för publiken på
Bokens Afton hos Bokia Sundsvall

Det blev många frågor från publiken

En mycket intresserad och engagerad publik när Felicia berättade sin historia

Signering av Felicia försvann

Felicia och Maria fann varandra

Svante Weyler, med nöjd förläggarmin,
tillsammans med Felicia och Maria  
Länkar till media:
Läs en intervjun i Svenska Dagbladet, genom att klicka här.
Läs även en intervju i SydSvenskan, klicka här.
Hör en intervju i SR P1, måndag 2011-01-09, klicka här.
Linda Skugge i SvT Debatt: "Det är aldrig någonsin synd om föräldrarna", klicka här.
Läs Sofia Mirjamsdotters krönika i Allehanda.se, 2011-01-12, klicka här. Mer på hennes blogg här.
Cecilia Hagens krönika i Expressen, 2012-01-12, klicka här.
Läs Aase Bergs recension i Expressen, 2012-01-13, klicka här.
Se Felicia Feldt i SvT Skavlan, 2012-01-13. klicka här.
"Förläggaren mitt i stormen", läs artikel i DN 2012-01-14, om Svante Weyler, klicka här.
Se Felicia Feldt i SvT, Gomorron Sverige, 2012-01-17, klicka här.
Läs Leif GW Persson i Expressen, 2012-01-29, klicka här.
"Patetiskt illa DN & Åsa Moberg", Katerina Janouch i Tara, 2012-02-10, klicka här.
Lotten Glans har läst och recenserat boken, se här.

Utdrag ur boken:

Mammas femte man Stellan fyller år. Och eftersom han är så förtjust i sprit så går hela dagens tema i sprit. Födelsedagstårtan på morgonen är spritindränkt. Juicen är spetsad med vodka, kaffet har blivit kask och middagsfilén är flamberad.

Till och med efterrätten brinner upp i spritångor. Vi barn tycker nog att det är lite komiskt när han nu ligger plakat på den stora dubbelsängen med utsikt över Birger Jarlsgatan.

Jag är femton år.

Vi sitter omkring honom, samlade. Kvällen är ännu tidig och vi fnittrar åt alla saker Stellan brukar göra när han är full. Han gör till exempel den där gesten, den som Elvis brukar göra när han sjunger. När Love me tender dånar ut över vardagsrummet hänger Stellan med huvudet vid köksbordet, nynnar och håller upp handen precis på samma sätt som Elvis.



Recension
- Jag tror på Felicias historia, men det är en plågsam läsning, säger Monica Gullman. 

Anna Wahlgren styrde sin stora familj med nio barn med både fysisk och psykisk aga. Sju äkta män och en lång rad med älskare, kom och gick i det Wahlgrenska huset.

Den yngste partnern var 16 år, en pojke som kommit på sned i samhället och som hon lovat ta ansvar för och ge trygghet.

Ett sätt att få barnaskaran att alltid ställa upp var att någon alltid blev utfryst. Rädslan att bli den utfrysta gjorde att ingen vågade ifrågasätta uppfostringsmetoderna.

Alkoholen flödare. Festerna, bråken och slagsmålen blev vardag. Barnen fick utstå både fysiska och psykiska övergrepp av alla dessa män som kom och gick i hemmet. Vid ett flertal tillfällen samlade mamman, sluddrande, sina barn omkring sig för att ta farväl. Hon skulle ta livet av sig. En skäckupplevelse för barnen.

Självklart blir man präglad av en en sådan uppväxt. Som ett exempel fick hon byta skola sju gånger på åtta år. Familjen flyttade 19 gånger mellan 1967-1985. Att mamman hade psykopatiska drag finns det ingen tvekan om.

Felicia är 44 år idag och har själv 4 barn med tre män, har gått i terapi och ätit antidepressiva mediciner under många år. Hon har blivit anklagad för att ha en borderlinestörning av en av sina exmän. Detta utreddes och stämde inte enligt utredande psykolog.

Varför har ingen av Felicias syskon stöttat henne i denna berättelse? Feghet? Eller orkar man inte röra om i den fruktansvärda uppväxt alla haft och göra den offentlig? Pratar man inte om det - så finns det inte.

Monica Gullman
Bokia Sundsvall

Till slut

Vill du ha information om kommande Bokens Afton, andra författaraktiviteter och när biljetter finns att köpa föreslår jag att du anmäler dig till mitt nyhetsbrev genom att mejla till bokensafton@bokiasundsvall.se.

Lennart Bergström
Bokhandlarn

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar