tisdag 1 april 2014

Lena Andersson och Majgull Axelsson gäster på Bokens Afton, 2 april, kl 18.30




Lena Andersson, Augustpristagare i skönlitterära klassen 2013.
Ester Nilsson är 31. Hon är poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. En dag i juni får hon ett samtal med en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter föreläsningen.

Från och med nu ska återstoden av hennes tillvaro hänga samman med detta till sin avsikt helt oskyldiga samtal. Knappast något som senare sker skulle ha haft samma inverkan utan den händelsekedja som nu sätts igång.

Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkelhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet.

Egenmäktigt förfarande är en berättelse om hur villiga vi är att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade.

Motiveringen till nomineringen som Bästa svenska skönlitterära bok 2013, lyder

"Subjekt, predikat, objekt. Syntaxen må vara simpel, men Lena Andersson ger språkets vanligaste kärleksförklaring en betydelsefull inre grammatik. Romanen Egenmäktigt förfarande är en allvarsam lek där Ester och Hugo möts i ett tidlöst drama om passion och makt, frihet och förnuft, som författaren inte bara gestaltar utan rentav dissekerar. Med kärv humor och enastående precision blottlägger Lena Andersson förälskelsens systematiska självbedrägeri".

Recensioner
Stilen är tidlös, exakt och lätt - korsar Söderbergs molande kärlekssorg med Gun-Britt Sundströms klara ironi - och just denna koncentration gör boken till en av de tyngre i höst. Jag läste den i ett svep, så förtjust som man bara kan bli när en roman hittar helt rätt. Det är grymt men också grymt roligt, en glasklar redogörelse för hoppets lust och själens obotliga ensamhet som Lena Andersson funnit en perfekt form för Egenmäktigt förfarande kommer med all säkerhet och med all rätt att innebära Lena Anderssons verkliga genombrott också som romanförfattare. /Daniel Sandström, Svenska Dagbladet
-
Jag tror inte jag har gjort så många förstreckningar i marginalen av en bok sedan jag läste Stendhals Om kärleken. /Nils Schwartz, Dagens Nyheter
-
Det resonemang som förs är så intressant, Anderssons hantering av problematiken bitvis så briljant, att jag utan svårighet accepterar hennes premisser. Hon närmar sig i denna bok eviga frågor om kärlek och frihet med en språklig lätthet, en glimt av humor och distans mitt i svärtan, som ger framställningen en oerhörd lyster. /Jens Liljestrand, Expressen
-
Anderssons roman är utmärkt. Ja, rent av älskvärd. /John Sjögren, Upsala Nya Tidning
-
"Det har gjorts tusentals romaner om kärlek det här är en av de bättre jag har läst Man ska läsa den här om man är kär, har varit kär eller planerar att bli kär. Om man är olyckligt kär så känner man igen sig och känner sig lite mindre ensam, och har man ett lyckligt förhållande så blir man nog extra tacksam efter att ha läst denna bok. /Tara Moshizi, Gokväll SvT
-
Lena Andersson har skrivit en briljant, rakknivsvass roman om kärlek. Hon är obarmhärtig i sin klarsyn, visar hur vi ljuger för oss själva i vår önskan att bli älskade. /Inglill Mosander, Aftonbladet
-
Egenmäktigt förfarande utvecklas till en järngrå, komedi. Byggd av den sorts humor där en person helt låst i sig själv, klampar in i en situation där en lika låst person befinner sig helt upptagen av sina agenda och så försöker båda fejka att de lyssnar. John Cleese kan göra det där när han full av raseri träder in i ett rum, och sedan tror att det inte märks. Läs den, du kommer känna igen dig, och alla du känner. /Jenny Teleman, Kulturnytt
-
Jag skrattar högt flera gånger. Högst skrattar jag åt personteckningen av Hugo Rask, en riktig uppblåst narcissist Jag skrattar också, lätt kvidande, åt de situationer som man så väl känner igen sig i, när någon har ens hjärta i klorna. /Kristian Ekenberg, Arbetarbladet
-
Apropå intelligent. Nog tusan måste det vara Lena Anderssons mellannamn? Hon är känd som offentlighetens skarpaste analytiker av politik och kulturella fenomen, men i nya romanen Egenmäktigt förfarande handlar det om kärlek ett ämne så konventionellt att det i sammanhanget framstår som genialt ... Hennes essäroman är en obehagligt klarsynt dissektion av kärlekens snåriga psykologi. /Jenny Lindh, M Magasin

Se Lena Andersson i en intervju i TV4, Malou efter tio, klicka här.


Majgull Axelsson är tillbaka med en ny gripande roman,  Jag heter inte Miriam, som är en stark roman om identitet, utanförskap och mörka hemligheter av en av Sveriges största författare.

Majgull Axelsson tar oss med på en omvälvande resa genom krigets Europa och efterkrigstidens Sverige. Vi får följa en romsk kvinna som antar namnet Miriam och identiteten av en judinna för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna.

När hon sedan kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna. Hennes hem och familj är skött till perfektion, hennes utseende är alltid välordnat och hon är korrekt, lugn och välformulerad i allt hon gör. Men under den perfekta ytan döljer sig den stora hemligheten.

"Tårarna stiger henne i ögonen, hon får blinka några gånger för att driva undan dem, och orden flyger hastigt genom hennes huvud, de där orden hon inte får säga, de där orden hon inte har sagt en enda gång sedan hon kom till Sverige. Jag heter inte Miriam."

När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes 85-årsdag tror de att hon blivit dement. Varför påstår hon annars att hon inte heter det alla vet att hon faktiskt heter? Sanningen bakom tatueringen på Miriams arm, om hur hon blev Miriam, börjar så sakta komma fram och det är en helt annan berättelse än familjen väntar sig. Det är en berättelse om självbedrägeri, skam och utanförskap, om Europas smärtsamma historia, om romers situation och Sverige under efterkrigstiden.

Det här är utan tvekan en av Majgull Axelssons starkaste romaner. En läsupplevelse i samma klass som Aprilhäxan.


Majgull Axelsson är journalist. Hon var verksam inom områdena arbetsmarknad och ekonomi och var knuten till LO. Dessutom har hon haft befattning som informationssekreterare vid Utrikesdepartementet, och varit chefredaktör vid Beklädnadsarbetareförbundets tidning Beklädnadsfolket. Hennes första böcker var sakprosa och handlade om problemen med barnprostitution och gatubarn i tredje världen samt fattigdomen i Sverige.

Hon debuterade som romanförfattare 1994 med Långt borta från Nifelheim, och har därefter skrivit flera romaner, som blivit stora framgångar. För sitt författarskap har Majgull Axelsson blivit flerfaldigt belönad, bland annat med Guldpocket för säljframgångarna med Aprilhäxan och Augustpriset för samma roman. Hon är översatt till 23 språk och är en av Sveriges mest framgångsrika författare, i Sverige och utomlands. Hon debuterade som dramatiker 2002 med LisaLouise, som detta år hade urpremiär på Dramaten och 2007 följdes den av pjäsen Helgonlegender, en "sorgesång över det svenska folkhemmets nedmontering". Hösten 2011 medverkade hon i SVT:s Sommarpratarna.

Se Majgull Axelsson i en intervju i TV4, Malou efter tio, klicka här.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar