tisdag 30 september 2014

Lasse Berg gäst på Bokens Afton, 16 okt kl 18.30

Malin var mycket nöjd med Lasse Bergs föredrag



Lasse Berg har beskrivit världen för oss i böcker, tv-filmer, reportage och radioprogram. Hans tre böcker om människans utveckling har blivit en storsuccé, Gryning över Kalahari: Hur människan blev människa, Skymningssång i Kalahari, (som nominerades till Augustpriset), och nu den tredje och avslutande delen, Ut ur Kalahari: Drömmen om det goda livet.

Ut ur Kalahari: drömmen om det goda livet är Lasse Bergs tredje och avslutande del av de uppmärksammade och storsäljande Kalahariböckerna om människans evolution och historia. Över hela världen har människan fått nya drömmar om det goda livet. Det gäller såväl Seouls trendigaste tonåringar som en kvinna i en isolerad afrikansk ökenbosättning. Människan lever längre, är mer välnärd, mindre fattig, upplever mer fred och mer demokrati än någonsin under de senaste tiotusen åren. Hon är ständigt uppkopplad och samtidigt kanske ensammare än på sex miljoner år. Vad gör det nya livet med vår inre, uråldriga natur? Och vilka är drivkrafterna bakom denna explosiva utveckling? 

I Gryning över Kalahari undersökte Lasse Berg de senaste sex miljoner åren av våra förfäders historia. I den Augustnominerade Skymningssång över Kalahari skildrades den revolution av vårt sätt att leva som ägde rum för tiotusen åren sedan.

Den här gången zoomar han in på utvecklingen i världen de senaste femtio åren. Vi får följa honom tillbaka till länder i Asien och Afrika där han tidigare bott, på återbesök i byar, städer och hos människor han skildrat ända sedan 60-talet. Det han ser är en sällan skildrad men genomgripande omläggning av vår livsföring på bara några årtionden.

Lasse Berg tycker allra bäst om att ligga på den afrikanska savannen, titta på stjärnorna och höra hur det prasslar i gräset.

Berättelse från kvällen
Gunnar Farm var en av åhörarna under kvällen och författade därefter denna berättelse.

Referatet nedan är skrivet av Gunnar 2014-10-23 baserat på spridda anteckningar under mötet med Lasse. Jag håller på att läsa hans senaste bok: ”Ut ur Kalahari, Drömmen om det goda livet”. Mycket av det Lasse berättade finns beskrivet där, och mycket mer.

Lennart Bergström önskade honom välkommen och hann inte ställa minsta fråga innan Lasse satte igång att själv berätta. Han inledde med att berömma en annan Lennart, en av åskådarna, för hans vackra leende. Det gav en ”osökt” association till att vi människor saknar utstickande hörntänder, något som kännetecknat hominiderna i 6 miljoner år. Vi är köttätare men kunde inte själva jaga djur med egen råstyrka och snabbhet. I stället utvecklade vi stor förmåga till samarbete. Vi kunde alltså tillsammans jaga bort ”katter” som fällt byte och själva ta hand om det. Att gå och springa på två ben går långsamt i jämförels med fyrfotingar men ger förutsättningar till uthållig förflyttning.

Vår förhållandevis stora hjärna gav förutsättningar för socialt beteende. Näringsrik mat lät den utvecklas vidare genom historien. Man levde i grupper om ca 30 personer, i ett gynnsamt klimat. Troligen behövdes bara ca 2 timmars arbete, i genomsnitt, per dag, för uppehället. Resten av tiden kunde man ägna åt lekar, historieberättande, skvaller och annat umgänge. Att vara lat (hitta på enklare sätt = lättja) blev en framgångsfaktor. Dopamin är ett belöningshormon när man är hjälpsam inom gruppen. Att mobba någon innebär motsatsen.

Trots genetisk likhet finns stora variationer i personlighet mellan individerna. Också det ger möjlighet för konstruktivt samarbete, och på längre sikt: överlevnad. I människogrupperna hade man troligen stor acceptans för olikheter. Det gäller fortfarande: det är bra att umgås med olika slags människor. I dagens värld finns en risk att man, via internet och på annat sätt, söker upp människor som tänker likadans som man själv gör. På detta sätt odlas extrema åsikter och andra avarter. Vår språkliga förmåga, särskilt vår förmåga att bilda konsonanter, ger oss stora möjligheter att lära av varandra.

Enligt Lasse härstammar vi alla huvudsakligen från en ganska lite grupp av arten Homo Sapiens, som utvandrade från Afrika för 60-70 tusen år sedan. Vi är i viss mån uppblandade med andra hominider, som utvandrat tidigare, t ex Neandertalare, men alla dessa har dött ut.

Så länge vi levde som nomader åt vi också mycket ”slow food” (=mat som inte springer sin väg, t ex musslor, frukter, nötter och ätliga rötter). Jordbrukssamhället är grunden till bofasthet och på sikt även till ägandeanspråk på marken. Det i sin tur har lett fram till krig och annat elände. Samtidigt är just jordbrukssamhället förutsättningen för människans exempellösa framgång som art.

En stor förändring har inträffat på senare år. I t ex Indien kunde han, vid sina besök på 60-70-talet träffa på människor på landsbygden som inte visste att de levde i Indien. De levde ofta ett enkelt och fattigt men ganska gott liv. Generationerna följde på varandra utan att allt för mycket förändrades. När han besöker samma byar nu har de flesta tillgång till elektricitet (åtminstone 12 timmar per dygn) TV och kylskåp. Man har därför kunskap om världen utanför och får drömmar om ett annat liv. Till viss del skapade av den reklam som serveras. Lasse blir hånad av de unga där för sina omoderna kläder (=fel varumärken) och sin gamla mobiltelefon. Nya berättelser skapas, liksom konsumism. Allt har alltså inte blivit bättre men läskunnighet, livslängd och flera andra livskvalitetsfaktorer har givit nya förutsättningar.

Det Lasse berättar om Indien är också ganska allmänt, även för oss. Prylar har blivit viktiga. Ensamhet har blivit vanlig! Nära vänner saknas. Ensamhushåll är vanliga. Vi hittar konstgjord gemenskap. En 11-årig tjej kan typiskt ca 400 varumärken. Här finns mer hormoner inblandade. Oxytocin (?) är en belöning när man skaffat en ny pryl. Den räcker ca 4 minuter!

Vår psykiska miljö är viktig. Tongivande forskare på Harward University har intresserat sig för psykopater. Dom har en speciell plats i ett hierarkiskt samhälle. Normalt har 1-2% av populationen denna diagnos. Bland chefer är det 10-20%!

Det finns ett vanligt fenomen: ”De ökade förväntningarnas missnöje”. ”Alla ska bara ha och ha”. Då blir det lätt att tänka ”det var bättre förr”. Även äldre personer i Indien och Afrika säger så.

Besöket fortsatte med en frågestund:

”Står vi på vår civilisations topp – före fallet?”

- ”Ja, om vi inte tar våra nya utmaningar på allvar, t ex hotet mot vår miljö och att vi satt det naturliga urvalet ur spel.”

”Hur ser du på andlighet?”

- ”Alla kända kulturer har haft någon form av religiositet. Alla kända nyckelbegrepp i de stora religionerna är hämtade från bushmännens.”

”Du har pratat om trance-dans. Vad har den för verkan?”

- ”Dans ger oxytocin-påslag. Det kan liknas vid placebo som skulle kunna ge överlevnads­fördelar. Det kanske kan vara ett alternativ till de kemiska alternativ vi använder i dag?”


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar